Idag är det två år sedan exakt Margaretha dog. Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på henne, hon betydde väldigt mycket för mig och när hon dog visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Alla som har förlorat någon vet hur det känns, den här tomheten som inte går att fylla. Man kan försöka men det är svårt. Det som är viktigt sen, tycker jag, är att gå vidare. DET är jävligt svårt men det är nödvändigt.
Jag kunde inte riktigt gå vidare förrän jag åkte till Taizé i Franktike. Det var Margarethas drömresemål, så när hon fick reda på att jag eventuellt skulle åka dit så blev hon jätteglad. Min tanke var att jag skulle berätta och visa bilderna för henne när jag kom hem, men så blev det ju inte. Men när jag var där så kunde jag äntligen känna en slags acceptans att Margaretha hade gått vidare.
"Oh fairy godmother, you were the chosen for me
Oh lovely little mother, my tears will never dry
Oh lovely little fairy, are you with me?
I need you by my side
Oh dear love, can you see me? "
Besos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar